Lisas berättelse

Jag kom till Olivia i slutet av december 2024. Då var jag diagnostiserad med ”tecken till lindrig lungfibros”; bronkiektasier; bråck i magmunnen (reflux). Utöver detta kunde man se tecken på infektion i nedre delen av mina lungor.

Jag hade haft okontrollerad hosta i nästan två års tid och tappat rösten ett antal gånger där jag vart förbjuden att prata i tre veckors tid åt gången p g a blödande stämband. Jag hade förmodligen hostat sönder stämbanden trodde man. Det var ansträngande att prata och rösten var hes och skorrig. Hostan försvann med hjälp av medicinsk behandling men stämbanden var förstörda och man kunde läsa i min journal att jag hade fula, fula ärr på stämbanden.

Under julen blev jag rekommenderad av vänner att gå till Olivia och göra laserbehandling och jag tänkte att ”vad har jag att förlora? Det är ju bara att prova!” Jag träffade Olivia och hon berättade mera om lasern och sa att det inte på något sätt kunde skada kroppen med lasern. Det enda som kunde hända var, i så fall, att det helt enkelt inte skulle hjälpa. Vi körde lasern samma dag och det kändes spännande. För mig var det väl också så att det kändes skönare att det faktiskt hände någonting och att jag gjorde någonting konkret för att hjälpa kroppen än att bara acceptera saker som det var. En och en halv månad senare och (jag tror) sex behandlingar med laser hos Olivia skulle jag tillbaka till KI för en bronkoskopi. Man skulle ner med en kamera via munnen och titta på mina lungor. Jag bad läkaren att titta på mina stämband för att man hade skrivit att jag hade fula ärr på dom och jag tänkte att det är bra att han kollar på dom när han ända ska ner via halsen så ser han hur pass stor skada det är på dom och läkaren lovade att göra det. Jag somnade under själva undersökningen och vaknade inte upp förrän den var färdig och det första jag frågar sköterskan är om han hade tittat på mina stämband och hon svarade att det hade han gjort men att han kunde inte se något. Jag var fortfarande lite omtöcknad efter medicinen men jag frågade en annan sköterska igen, innan jag åkte hem, om man inte hade sett några ärr på mina stämband och hon svarade att det hade man inte gjort men sa att det kan hända att man gick ner så snabbt via halsen att man inte hann se så noga…? Men tillade hon, du ska ju till en halsläkare om en månad och då kan den läkaren se mycket bättre som är utbildad på just hals.

Två dagar senare kommer läkarens anteckningar in i min journal. Där har han beskrivit hela min undersökning ingående och det han har sett med kameran.

Matstrupe och hals normalt. Stämbanden är symmetriska. Vänster lunga inspekteras översiktligt utan anmärkning. Höger lunga har normal slemhinna men vitaktig tunt slem runt bronkerna. Sammanfattning: Lättare bronkitbild, annars normal bronkoskopi.

För mig var det helt fantastiska nyheter och ett tecken på att någonting verkligen har hänt i kroppen sedan lasern och att kroppen får hjälp när den försöker läka sig.

Jag har inte heller varit förkyld sedan jag började med lasern. En dag kändes det som om jag var på väg att bli förkyld men det försvann efter någon timme så jag vet inte vad som hände?

Hur som helst tack snälla Olivia för att allt du har gjort för mig. Jag är så tacksam att du finns!!!

Lisa